söndag 31 januari 2010

Ledsen och besviken

Är så ledsen på en mig närstående person! Att så mycket dumma saker kan komma ur en och samma mun förvånar mig. Undrar om personen är medveten om hur det känns hos den människa som får ta emot det. Det finns så otroligt mycket att skriva så jag är helt oförmögen att veta var jag ska börja. Jag undrar verkligen när jag fick höra något positivt senast. Har ingen aning. Så länge sedan är det. Bara hur lite jag gör och hur lat jag är, att jag bara sitter i telefon och vid datorn medan han (det är faktiskt en han jag skriver om...) gör allt annat...... Det är så absurt så jag känner bara hur jag vill falla ihop som ett korthus. Så många år har jag hört detta att jag börjar tro att det faktiskt att det är Sten som kör barnen till sammanlagt 7 träningar i veckan plus matcher på helgen.....och planerat matinköp, handlat kläder till barnen, skaffat födelsedagspresenter till släkt och vänner, gått på föräldramöten, engagerat sig i samtliga barns fritidsaktiviteter, hållt kontakt med vänner och familj, gjort veckoplaneringar och skickat på mail till den andra äkta hälften så att man slipper få frågan 518909684095406 gånger om när barnen ska vara en här och en där. Barnen har haft samma träningstider sedan augusti men de går fortfarande inte att komma ihåg.....Undrar vad man har en almanacka till? Eller påminnelsefunktionen på mobilen......Undrar hur jag får reda på allting? Det måste vara någon som servar mig.....

1 kommentar:

  1. ENSAM känner man sig då...och osynlig.
    Skickar en stor kram.
    Du syns.
    Du finns.

    SvaraRadera